Aj

Den här förlossningen, precis som den förra, knäckte jag svanskotan. 
Denna gång hörde jag knaket. 

Jag låg och krystade, eller iaf hade krystvärkar och i slutet av en värk hörde jag knaket och jag kände det med. Gick inte att missa vad det var (för mig alltså). 
Så jag sa till maken "nu knakade det till". Syftade då på svanskotan. 
Svaret blev "det gör inget". 
Förstå hur förbannad jag vart där och då i några sekunder. Jag tänkte "vad fan säger du så för, jag kommer ju att ha skitont i flera veckor". Men så kom vettet ikapp mig och jag förstod att han inte visste att jag menade svanskotan. 
Anledningen till att han svarade som hn gjorde var att jag hade pressat lustgasmasken och händerna hårt som tusan i hans hand och då råkat göra så att det knakade i handen på honom. 
Oooops.... 
Det får han tåla, Hahaha! 

Vi har haft ganska kul åt det där så här i efterhand även om svanskotan gör det lite jobbigt för mig.

Idag var jag dum och bar på lillan en aning för länge vilket har gjort attt smärtan återkommit och dessutom blivit några turer värre. 
Jag hoppas att det lägger sig under natten Så jag är lite piggare imorgon. 

Mjölkstockningen gav med sig. Lilleman
AmmaDe väldigt mycket under natten och jag hade vetekudden varm nästan hela kvällen och natten. Skönt att vara i fas med det iaf :) allt är relativt sägs det ju! 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0