Jävla trots
Jag fattar inte hur hon orkar trotsa så där jäkla mycket. Jag är helt färdig.
Lyckan var total på tåget.
Dagen började bra. Hon lekte med paddan och jag drog timmerstockar. Hon var duktigt och klädde på sig när jag bad om det och vi kom iväg till tåget som vi skulle.
Lyckan var total på tåget.
Vi träffade vänner och lillan fick leka av sig en aning. Sen kom bråket som en jäkla bomb. Ungefär som om hon hållit på det under dagen bara för att pysa ut allt på en gång.
När vi gick från våra vänner skulle hon inte ha vantar eller skor på sig. Hon pep hela vägen till bussen om att hon inte ville gå åt det hållet utan hon skulle bara till vänster. På bussen skriker hon som en stucken gris tills hon slocknar. Hon får sova tills vi är framme i Kista. Hon äter glatt men drygar ut på tiden bara för att hon kan. Dvs äter inget på länge och när jag tar undan maten så är hon plötsligt superhungrig igen.
När vi går från matstället springer hon ifrån mig. Tycker att vi ska leka jaga eller bus i ett proppfullt shoppingcentrum.
Väl hemma sen gör hon allt som hon inte får, leker med sax, hoppar i soffan, står i sin docksäng, springer runt med mat i munnen, leker med vatten i alla rummen och sen gör allt för att inte somna. Vi kryper på knäna till slut.
Säger vi ifrån så bara skrattar hon och gör om. Flyttar vi på henne eller det hon inte får pilla på blir det raseriutbrotten hubert.
Har ingen som helst lust att ge henne något kul imorgon av tomtenallen.
Så därför kommer hon bara få en liten skitgrej.
Har ni tips på hur man ska få henne att förstå? Eller få henne att lyssna? Eller bota trotset, haha!
Jag vet att detta tillhör men man blir lika trött för det!
Har du inget snällt att säga om detta så kan du knipa igen :)
Får lägga upp ett muntrare inlägg imorgon istället.
Puss på er
Kommentarer
Postat av: Erika
Trots är inte det lättaste alla gånger :) ni hanterar det bra tycker jag ;) god jul o idag är hon säkert på strålande humör :)
Svar:
Petra
Trackback