Dag 26 – Mina rädslor
Dag 26.
Mina rädslor.
Jag är rädd för spindlar. Eller inte rädd för dem så men jag anser att de är förfärligt äckliga. De har på tok för många ben och vissa är ludna och nä, fy! Ryser bara jag skriver om det.
Är fobier och rädslor detsamma?
Jag har en fobi som alla som känner mig vet om och det är spyor!
Det har hänt att jag nästan svimmat när någon annan spytt i min närhet.
Lillans kräkor har jag klarat av hittills. Får se hur det går med det senare.
Nog pratat om det äckliga ämnet.
En rädsla som säker alla mammor känner är rädslan för att något ska hända ens barn. Jag menar inte att vara nojjig för att barnet slår i huvudet i bordskanten eller så utan mer kidnappare eller pedofiler eller mördare eller hemska sjukdomar som inte går att bota. Den sistnämnda är nog värst, att se sitt barn lida. USCH!
Jag kan få lite panik vid tanken på att något sånt kan hända min lilla dotter.
Det var inte kul att hon ramlade ur soffan, jag grät, hon grät och det vart bara pannkaka. Och det var bara en "liten" grej. Nä usch. Inget sånt tack. Låt mitt barn få vara friskt och tryggt!
Annars är jag inte så rädd av mig. Jag tar saker som det kommer (för det mesta iaf).
Bättre att leva livet än att sitta hemma och uggla i rädsla!
Mina rädslor.
Jag är rädd för spindlar. Eller inte rädd för dem så men jag anser att de är förfärligt äckliga. De har på tok för många ben och vissa är ludna och nä, fy! Ryser bara jag skriver om det.
Är fobier och rädslor detsamma?
Jag har en fobi som alla som känner mig vet om och det är spyor!
Det har hänt att jag nästan svimmat när någon annan spytt i min närhet.
Lillans kräkor har jag klarat av hittills. Får se hur det går med det senare.
Nog pratat om det äckliga ämnet.
En rädsla som säker alla mammor känner är rädslan för att något ska hända ens barn. Jag menar inte att vara nojjig för att barnet slår i huvudet i bordskanten eller så utan mer kidnappare eller pedofiler eller mördare eller hemska sjukdomar som inte går att bota. Den sistnämnda är nog värst, att se sitt barn lida. USCH!
Jag kan få lite panik vid tanken på att något sånt kan hända min lilla dotter.
Det var inte kul att hon ramlade ur soffan, jag grät, hon grät och det vart bara pannkaka. Och det var bara en "liten" grej. Nä usch. Inget sånt tack. Låt mitt barn få vara friskt och tryggt!
Annars är jag inte så rädd av mig. Jag tar saker som det kommer (för det mesta iaf).
Bättre att leva livet än att sitta hemma och uggla i rädsla!
Kommentarer
Trackback