Förlossningen

Jag tänkte att jag skulle skriva ner det jag minns och vill dela med mig av min senaste förlossning. Har ju skrivit om lillans i två delar men tänkte att denna ska bli en enda del. Tror att det blir så dels för att lillans förlossning tog så mycket längre tid än lillens men även för att jag nu har annan så kallad rutin för att skriva. 
I alla fall. Vi var inne på överburenhetskontroll som såg bra ut den 14/7. 



Jag hade lite förvärkar i vanlig ordning men inget som var något att lägga märke till tyckte jag. På kvällen chattade jag med mamma om det men skrev ändå att det inte skulle komma någon bebis under natten så hon kunde gott sova. 



Tänkte att bebisen skulle komma lagom till årsskiftet eller så.
Men så blev det inte riktigt. Jag vaknade mitt i natten av att det kändes som om det plötsligt blev väldigt blött mellan benen. Tänkte att “shit nu går vattnet”. Så jag kastade mig upp fort för att sängen skulle klara sig. Inte en droppe kom när jag ställde mig upp. Provade att hoppa lite för att se om det rann men icke. Passade på att gå på toa när jag ändå var uppe och när jag torkade mig kändes det lite konstigt men jag tänkte att det kanske var en extrem flytning. Gick till sängs och lade mig igen. Hann bara blunda när det blev så där blött helt plötsligt igen. Kastade mig upp igen och då forsade vattet ner. “Oj, shit” utbrast jag och maken vaknade med ett ryck. Klockan var 03.25 och han frågade varför jag var tvungen att starta en förlossning mitt i natten, haha! Som om jag kunde styra det?!
Skuttade in i duschen och ringde sen BB och sen till mamma som skulle komma med lillasyster och hämta lillan.
Kvinnan på förlossningen sa, “ta två alvedon och gå och sov så ses vi 07:30 för en kontroll”. 
Jag tänkte att alvedonen kan jag ta men jag måste äta frukost. Jag hade redan börjat få värkar, de kom rätt omgående när vattnet gick, så jag ville ha mat i magen så jag skulle orka. Två smörgåsar och en kopp kräm med mjölk stoppade jag i mig. Tur var det!
Det tog en timma minst att äta frukost. Jag fick stanna upp och ta värkar ganska ofta och jag märkte att värkarna kom regelbundet.



 Som förstföderska ska man åka in när värkarna kommer var 3:e minut ungefär. Som omföderska ska man åka in när värkarna kommer var 5:e minut ungefär. När vi åkte in kom värkarna var 3:e till var 4:e minut. Då kände jag mig lite duktig iaf.

Det var väldigt skönt att vi hade packat väskan och lagt allt i bilen dagen före så jag behövde bara legitimation och mig själv och vetekudden med mig när jag åkte. Maken var nöjd över att vi hann åka in innan rusningstrafiken och jag var nöjd över att han körde utan en grön skylt i bak på bilen.



Vi kom in till förlossningen strax innan sex på morgonen. Fick sitta med ctg och sen gjordes en VU (vaginal undersökning) som visade att jag var 4 cm öppen = jag blev inskriven och fick stanna kvar.



Jag bad om att få bada och det fick jag. Fick även lustgas i badet. Hade glömt hur sött lustgasen “smakade” och hur härligt full man blir och även låter. Badade inte alls länge, knappt en timma. Vid VU efter badet var jag öppen 6 cm, hurra, det gick framåt i en bra takt.
Där vid 6 cm gjorde det fasansfullt ont. Jag fick EDA (epidural) men den tog en halv evighet att sätta. Jag fick värkar non-stop och hann inte återhämta mig mellan varven så jag hade svårt att göra det barnmorskorna sa åt mig att göra och blev bara flyförbannad för att de inte lät mig vara under värken. Till slut fick jag bedövningen i alla fall och den hjälpte lite. Den tog bara på halva kroppen. Men det var tillräckligt med bedövning för att jag skulle få lite andrum och hann somna en kortis.
Jag fastnade lite vid 6 cm men efter lite skuttande på pilatesboll och sen ligga på sidan så blev det 7 cm och sen 10 cm. Maken fick trycka på knappen för jag sa att “nu måste jag krysta och tryck så jag vet om det är okej”. 
Det är så skönt att jag öppnade mig snabbt till 10 cm från 7 för de hade hotat om värkförstärkande dropp. När jag satt på pilatesbollen kändes det som om värkarna klingade av lite och då blev jag arg och sa till maken att jag säkert skulle få det där förbannade droppet ändå. Men icke, strax därefter blev det ett väldans tryck neråt och det var då maken fick trycka på knappen.
Krystvärkarna var inte nådiga. Jag hade bestämt mig för att det inte skulle dra ut på tiden denna gång så jag arbetade på i varje värk. Tyckte att det kändes som om det tog en hel evighet och att inget hände. Barnmorskorna hejade på och sa att jag jobbade på bra fast jag var helt bergis på att de ljög för mig för att jag skulle hålla humöret uppe. Maken berättade sen att det var en väldans fart på dem, de sprang runt och hämtade handskar och underlägg och annat kolijox. Vad vet jag, mina ögon var stängda från och med det att jag låg i sängen igen när krystvärkarna börjat. Öppnade inte ögonen förrän lillen var ute.



Lillen kom ut 12:47 med ena handen före, precis som stålmannen. De lyfte upp honom och då såg jag att det var en liten pojke och maken var i extas =) Vi låg och myste ett tag, moderkakan kom ut och sen var det dags att sy lite och då fick maken och lillen hälsa på varandra ordentligt.



Lillen började amma ganska omgående och den berömda smörgåsbrickan kom in. 



Sen var det dags för vägning och mätning. 
Han vägde 4350 gram och var 53 cm lång. En riktig bjässe. Jag duschade och kissade (himla viktigt det där med kisseriet) och sen rullades vi till bb-hotellet. 




Det var det, har missat mycket säkert men då är det väl inte superviktigt. Har ju redan skrivit om det där med knakandet i svanskotan som jag sa till maken som inte fattade att det var just svanskotan utan att det var hans hand jag pratade om. Det tog ungefär 9 timmar den här gången vilket är helt okej för min del. 

Maken fick sätta en nål på den där statistiktavlan. 


Valde en röd nål till lillen. 


Ursäkta den suddiga bilden men trots att jag åt majoriteten av smörgåsarna på brickan så var jag lite skakis efter förlossningen :)


Den fastnade där den skulle nålen iaf. Maken hade tre viktiga uppgifter på förlossningen. 
1. Hålla mig i handen.
2. Klippa navelsträngen.
3. Sätta nål på tavlan.
Han klarade alla tre uppgifter med bravur :)

Vecka 42

Jaha, tisdag innebär ny vecka. Fram till nästa tisdag hAr jag på mig att få ut knodden. 


Har nu alltså gått åtta dagar över tiden. Åtta!!! 
Det är tungt. Det är smärtsamt. Men men, det går över. Kommer att glömma det så fort knodden är ute.


Helt sjukt att vara inne i den tionde graviditetsmånaden.




Idag hade vi remiss till Danderyds ultragyn. Skulle på överburenhetskontroll. 
Googlade lite på vad det skulle innebära. 
Enligt ds hemsida skulle de ta blodtryck och ctg och ultraljud och annat. 
Vi gjorde ett ultraljud och inget mer.

Knodden var fixerad fortfarande. Den var inte för liten eller för stor. Hade lagom mängd fostervatten. Därför fick vi åka hem igen. Ringde min bm på vägen hem. Skulle bli uppringd igen efter 16. 


Låg i sängen och väntade lääääänge på att de skulle ringa upp igen. Länge menas ca 10 minuter. 
Den bm som ringde sa bara att allt såg bra ut på kontrollen idag och att jag ska ringa till förlossningen på tisdag den 21 juli klockan 07:30 för att kolla om jag kan komma in för igångsättning. Suck.
Började nästan gråta när hon sa det. Men men. Bara hålla tummarna att det sätter igång innan dess men just nu tvivlar jag starkt på det. 



Bf +7

Hej och hå. 
Sju dagar över tiden. Sju. S J U. 
Sjuuuuuuuuuuu! 


Sju!
Imorgon kl 11 ska vi på drop-in på Danderyd för överburenhetskontroll. 
Maken är ledig hela dagen då för att vara med. Jag antar att de ska kolla hur kroppen förbereder sig och att de gör ett TUL (tillväxtultraljud). 
Jag både fasar och längtar. 

Ska se till att maken tar något kort på mig imorgon så jag har en bra gravidbild.

Packade bb-väskan idag för att ha med till ds. Jag tvivlar på att det sätts igång imorgon men maken sa att det förmodligen är lika bra att ha den packad ifall att. Undrar om han tänker plocka med barnstolen då också? 
Han kan ju åka hem och hämta den om det skulle behövas. Nu kör han ju på eget körkort :) 



Bf +6

God kväll på er.
Hur står det till?

Här står allt stilla typ. Eller så.
Som jag skrev mitt i natten har jag inga direkta känningar som kan leda till någon förlossning eller så. 

Idag började dagen med sovmorgon (tack kära make). 
Sen frukost och en massa prat från lillan som tjattrade på om det ena och det andra och det fjärde. Lite FaceTime med mamma och sen åkte vi till jordgubbssjälvplocken i rotebro. 
Jag tänker väl att mycket hukande borde hjälpa att få igång något. Tyngdlagen borde göra sitt. Såg på instagram att andra blivande julimammor tänkt samma sak. 
Vi plockade en hel del och sen åkte vi till Ica maxi för att köpa det vi glömde igår när vi var där. Lillan var riktigt duktig och hjälpte till att påminna om vad vi skulle handla. Maken gick och funderade högt vad vi hade glömt. Ägg ägg ägg tjoar lillan glatt! Tack och lov för hennes minne ibland :) 


Nu är jag verkligen i min tionde graviditetsmånad. Heja heja. 
Vad mer har vi gjort idag då? 

Jo vi fick besök. Så jag ställde mig att skrubba spisen, handfatet och toaletten.  Köksbordet blev röjt (äntligen). Och maken drog ett varv med dammsugaren. Men jag har lite svårt med att han städar ibland eftersom att det ofta känns som om jag får städa upp efter hans städande. Dammsugningen skötte han helt okej men när han flyttar undan saker får jag alltid flytta undan dem till annat ställe sen. Det får ni inte säga till honom att jag har skrivit, haha! Det är bättre att han gör lite än inget! 

Men så kom besöket. Vi skulle fika tillsammans. Det blev pannkakor som jag gräddade. Gjorde fusksylt innan. En med hallon och en med jordgubbar. Hade även blåbärssylt och salmbärssylt att bjuda på. En riktig pannkaksfest blev det. 
Därefter städning med nerplockning i diskmaskinen. Så jag har faktiskt hållit igång idag, hela dagen typ. 
Känns det något då? Nä! 
Knodden sparkar på som en galning och det känns som om revbenen förflyttat sig lite av alla sparkarna. 
Trött är jag iaf. Men väldigt nöjd med att det är lite mer städat här hemma nu. 

Inga känningar

Nä, det går långsamt framåt här. Har inga känningar på att bebis skulle vilja komma ut. 
Med det menas inte att det är lugnt i magen. Det kommer sammandragningar om vartannat och det är tryck neråt men inte något som är regelbundet eller som är minsta lilla alarmerande. 

Jag har provat det mesta förutom ananasen. Det törs jag inte för det kliade så hemskt på tungan sist jag åt ananas så jag vill inte prova mer.

När jag och lillan var ute i sandlådan kröp jag omkring på alla fyra och grävde med henne samt gjorde sandkakor. Mina päron tyckte att jag skulle skrubba golvet för hand. Borde vara ungefär samma effekt, stå på alla fyra och kämpa. Det gjorde förbannat ont i knäna att krypa runt och leka i sandlådan. Hade med största sannorlikhet gjort lika ont att krypa runt på golvet i köket. 

På tisdag ska vi på överburenhetskontrollen. När vi fick den tiden av vår bm sa jag att jag förmodligen kommer att gråta blod över att ens behöva gå dit. Suck. Får väl se hur det kommer att gå den dagen. Är det ens värt att packa bb-väskan? Allt som ska med till BB ligger i knoddens säng just nu. Alla mina kläder och knoddens kläder vill säga. Maken får packa själv :P

Jag har tänkt mycket på den här längtan att få igång förlossningen. För jag vet att det kommer att göra ont. Jag vet att det kommer att ta tid. och jag vet att jag kommer att ångra att jag vill ha igång skiten så fort det är igång. Är det lite sadistiskt på något vis att vilja att förlossningen ska starta? Eller är det bara så naturligt att man bortser från allt det där onda? Förstår ni hur jag tänker? Man vill så gärna men ändå inte. 
Nä ni.
Ska försöka komma på något att hitta på till dagen som kommer. Något som är påfrestande för kroppen så att knodden kanske vill komma ut.  Kanske är ledordet! 

Bf +5

Här är min dag i bilder.


Först och främst är det fem dagar sen bf. Vem som är otåligast just nu vet jag inte. Det frågas från höger och vänster om bebis är på gång. Kan förstå det, men det är faktiskt väldigt tråkigt att behöva skriva nej hela tiden. Men men, en vacker dag får jag skriva/svara ja. 



Lillan har läst för mig. Två böcker läste hon. Jag har läst några för henne med.



Vi var ute och grävde i sanden ett tag. Byggde ett sandslott med en tunnel. Bakade sandkakor och satte "ljus" i dem och sjöng "ja må hon leva" för en snigel.  



Var till badet som jag skrev om innan. Sen passade jag på att skörda lite bland ärtorna på balkongen. De smakade mums! 

Vi har så klart ätit någonstans här emellan alla aktiviteter och hunnit fara till Ica maxi en sväng. Lördagsgodis och toalettpapper stod på inköpslistan.

Nu tar vi kväll.
 

Bf +3

Tre dagar över tiden idag. Inte så kul alla gånger. 


Lillan fick ledigt från förskolan idag för en mysdag med sin mamma. Vi började dagen med att åka med maken till jobbet så att vi kunde ha bilen sen. 
Vi åkte till jordgubbsplocken och plockade lite jordgubbar. Med betoning på lite. 
Mötte upp tvillingarna där samt deras föräldrar. Självklart kom världens skur precis när vi plockade jordgubbar för fulla muggar. Lillan kunde inte bry sig mindre, hon hade så kul med sina vänner ändå. 


Den tidiga morgonen tog ut sin rätt. Lillan slocknade på soffan en stund. Nu ska jag vara en bråkig mamma och försöka väcka henne :) 

Får se om dagens jordgubbsplockande gav något sorts resultat :) 

Bf +1

Detta var ju då en rubrik som jag inte trodde mig skulle behöva skriva. Haha. Men vad gör man? Knodden är ju uppenbart inte ett dugg intresserad av att komma ut. 
Eller så är det så att kroppen inte har något behov av att bli av med knodden. Vad vet jag.


Så här såg det ut i min gravidapp idag. 1 dag över. 


Jahaja, procenten tickar på. Magiskt det där, haha. 

Det var något jag hade tänkt att skriva, något klokt men inte tusan vet jag vad det var. 

Trött är jag iaf. Hela tiden. Jag sover ganska gott på natten förutom några toabesök. Sen sover jag på dagen och varje gång vill jag sova mer. På kvällarna är jag helt stenad. Hur är det ens möjligt att vara så här trött? 

I appen stod det något om att partnern ska stötta den gravida mamman eftersom att hon förmodligen är trött, både på att vara gravid och på grund av hormoner och annat. Partnern ska se till så att mamman får sova ordentligt och att hon äter mycket kolhydrater inför förlossningen. Låter bra det va?! 
Jag tror maken har koll på det där, han ifrågasätter inte varför jag slocknar hur som haver i soffan utan låter mig få göra det. Han tar lillan så jag får vila. Tack och lov! 

Får se när knodden behagar att dyka upp :)

Bf

Idag är dagen då det är bf (beräknad förlossning). Tror ni att det känns som om knodden ska komma? Nej! 
Så jag kommer att gå på övertid denna gång. Läskigt på något sätt men förmodligen en bra erfarenhet. Läste idag att förlossningen kan bli lättare ju längre över tiden man går. Får väl hoppas på det.


Lillan sitter och säger åt bebisen i magen att komma ut nu. Hon börjar också bli otålig. Att vänta på något spännande är iaf bra för henne men Jag förstår hennes otålighet. 



Lillan tittar på film och jag kollar på gråt-tv. 



Ligga i soffan och slappa några sekunder är väl okej? Har ju tvättat och sånt idag. Ska till Ica maxi sen. 

När vi cyklade fram och tillbaka till förskolan var det en del sammandragningar men inget mer än så. I vanlig ordning.....återkommer så fort något mer händer :)

Svullen

Nu är det inte bara magen som har svällt utan resten av kroppen med. Beror förmodligen till största del på värmen. 


Stödstrumpor är på i vanlig ordning för nu är fötterna så stora att de knappt går ner i foppisarna. 
Maken hjälpte mig på med strumporna. Då är det illa om jag inte kan själv vill jag lova. 



Händerna har svullnat ordentligt de med. Kan inte ha ringarna på mig längre (gråter en skvätt över det). Tog av dem innan det är risk för att knipsa av dem. 

Snälla lilla knodd. Kom ut snart. Jag antar nu att hen kommer att stanna så länge den får (till vecka 43). Men önskan att få ut den snarast kvarstår. 




Vecka 40



Jag trodde verkligen inte att jag skulle nå denna vecka. Speciellt inte när värkarna startade en gång för några veckor sen. Men de var ju falskalarm och sen dess har det varit kolugnt i magen. 

Nåväl, här är vi nu. En vecka kvar till bf. Jag kommer med stor sannolikhet gå över tiden bara för att jag ställde in mig på att inte göra det. Jäkla skit. 
Jag har ont i kroppen. Varje gång jag vänder mig i sängen är det ett helt projekt och maken vaknar nästan varje gång och frågar vad som händer. Haha, inte undra på att han är trött. 


Det känns som om jag redan har gått över tiden. Lillan kom vecka 39 (38+5). Så här länge var jag inte gravid förra gången. Det är jobbigare psykiskt än fysiskt. Visst smärtar kroppen men den funkar än. Jag cyklar med lillan än. Det värker då med men det funkar, haha. 


Funderar på om jag ska försöka bli bästis med denna trappa. Prova går väl alltid? 

Hungrig

Jag tror jag har varit hungrig hela dagen. Grymt frustrerande. Smörgåsarna vi köpte sist är döäckliga men jag har pinat i mig dem varje morgon ändå. Nu kom jag på att vi har Gotlandsbröd i frysen så två skivor tinas till imorgon bitti och en åts upp omedelbums.


Två kokta ägg och ett glas juice till det. Mums. 

Nu kommer jag kunna somna bra inatt. Jag hoppas på en hel natts sömn utan tusen avbrott för kisspauser eller svettiga utbrott för att det är för varmt. 
Vi sov med öppen balkongdörr i natt. Maken frös i morse medan jag höll på att smälta bort av värme. 
Men i natt kanske det är lite svalare :) 

Sov gott folket :)

Brio smile

Idag tog jag tag i barnvagnspyntandet eller vad man ska kalla det. 
Måste ju sprida ut uppgifterna som ska göras så jag har något för mig varje dag. Jag orkade inte först och tänkte bara ligga i sängen och sura över att bebisen inte kommit än men det var tråkigt att ligga där. Så jag klev upp och började fixa med allt utom vagnen. 
Maken sa igår att jag har för många påsar och väskor överallt så jag har idag kastat fyra påsar och två väskor. Lika bra att kasta skiten när den ändå inte används. Så flera soppåsar har jag sprungit ut med. Tur att surtanten från styrelsen inte har sett mig ränna ut med alla soppåsarna för då hade jag nog fått skäll igen. 

Men vagnen var det :)


Det här är vår nya fina vagn. Tusen tack svärmor!! 


Den har svängbara hjul i fram och är sjukt enkel att köra. Vad jag gillar bäst är att vår barnstol går att klicka fast och sen köra vidare. Helt underbart. 


Lakan är från bonussvärfar. Örngott och påslakan köpte jag på Ullared förra eller förrförra året. Det var detta påslakan jag sydde ihop för några veckor sen. Hade sprättat upp den för att sy om till en gardin. Men nu ligger den fint bäddad i vagnen. 

Nu är vagnen klar. Bara bebis kvar. 

Vi väntar...

...på att knodden ska komma.
Nu känns det typ som att jag har gått över tiden bara för att lillan ploppade i förväg. Kanske det blir så att jag måste gå över tiden jag med denna gång. 


Igår var vi till lekparken en sväng. Lillan gjorde sandkakor med smak av fisk. Kul med omväxling, annars brukar jag få sandkakor med köttbullar och makaroner eller med pannkakor.


Hon provsmakade på fisksandkakan själv och var meganöjd.

Efter detta åkte vi till Ica maxi. Storhandlade inför knoddens ankomst så vi inte behöver göra det så fort knodden ploppat. Lillan var i lekrummet under tiden och älskade det! Hon har tjatat om lekrummet varje gång vi varit till Ica maxi. Hon fick en korv med bröd tack vare hennes Ica-kort (medlemskortet till deras barnklubb). 
Så var hennes middag intagen, haha! Nä men hon hade en glass som väntade  hemma så hon fick lov att äta något Matit innan så hon kunde äta glassen sen. 


Idag och igår har vi cyklat till och från förskolan. Det går bra än så länge. Lillan sitter där bak och hojtar "snabbare mamma" längs hela sträckan. 


Lätt att gorma snabbare när man bara sitter och lökar där bak, haha! 

Vad mer gör jag i väntan på knodden?


Idag ringde jag till babyproffsen för att säga åt dem att sätta ihop vagnen för jag vill hämta den i helgen. Måste ha något att pyssla med sen. Typ bädda den och sätta dit figurer och sånt. 

Utöver detta så sover jag i mängder. Somnar och vaknar lika trött. Har nog sovit för mycket. Är dundertrött på kvällarna med ju. 

En aktivitet inplanerad i helgen (hämta vagnen). Lagom tempo. 

Nyfikna barn

Hämtade lillan på förskolan som vanligt vid 3 idag och blev bombarderad med frågor om bebisen. Vissa var lite läskiga som: 
"Är du säker på att bebisen lever där inne". 

Andra var rätt så vanliga: 
"Är det en pojke eller flicka". 

Ett barn frågade hur bebisen skulle komma ut. Jag frågade "hur tror du att bebisen ska komma ut". 
Barnet sa något om att man måste trycka hårt (vilket stämmer).

Lillan har fått för sig att bebisen kommer ut genom huvudet. 
En annan unge som just fått småsyskon själv visste precis hur det gick till. 
"Antingen kommer bebisen ut genom snippan eller så kommer den ut genom magen". Stenkoll! 


Det bästa som finns är ju nyfikna barn :) men jag känner att det där med att avslöja hur barnet kommer ut är upp till föräldrarna, haha :)

Vecka 39

God dagens.
Morgonen började med en långsam väckning av lillan som inte ville kliva upp. Men till slut kom hon upp och åt en halvdan frukost. 
Vi gick till förskolan och sen tog jag en omväg hem. Lika bra att knata på när man har sällskap samt när energin finns. 


Idag gick jag då in i vecka 39. Inte alls långt kvar nu (hoppas jag). 
Som mamma sa, det är synd att man inte kan planera sånt här lite bättre. Bebisen bestämmer liksom när ankomstdatumet är, inte jag. 



Procenten fortsätter att ticka på och antalet dagar som återstår minskar. 

Nu ska jag fortsätta med dagens uppgift! Har lovat mig själv att göra minst en grej om dagen. Idag är det dubbla tvättar som gäller. Två maskiner tvätt samt en diskmaskin ska köras och alla blommor ska ha vatten. Balkongen är klar redan, bara köket och vardagsrummet kvar. 


Barnmorskan

Var på mitt sista barnmorskebesök idag. Det kändes både bra och tråkigt. Tråkigt för att vi har haft tur att ha en ruskigt bra och trevlig barnmorska. Jag gillade den förra vi hade med men denna tjej var tusen gånger bättre. Hon är verkligen rätt tjej på rätt plats. 
Jag har fått tid att gå till Danderyds Sjukhus den 14 juli om knodden inte tittat ut tills dess. Det är då en överburenhetskontroll. Känns väl lagom kul. 
Barnmorskan klämde och kände på magen. Hon måttade och vi lyssnade på hjärtljuden. 
Sen frågade hon vart sparkarna var och då sa jag "uppe bland revbenen" men sa även att det känns nere mot ljumskarna också. Då fick hon en liten rynka mellan ögonen och sa att vi skulle göra ett ultraljud lite snabbt. Sagt och gjort. In i deras ultraljudsrum och kolla läget. Jovisst, knodden låg med huvudet långt ner i bäckenet, nästan helt fixerat. Hon frågade om jag hade mycket ont och svaret var JA. 
Idag på bussen skulle jag putta upp låsspaken med foten på barnvagnen. Det gjorde fasansfullt ont i bäckenet och höften. Så nu vet jag varför.



Denna bild tog jag idag.
Imorgon är det ny vecka och då kommer det flera lila bilder på bloggen.
Bara 14 dagar kvar nu. Jag hoppas innerligt att jag kan kasta den där lappen till överburenhetskontrollen.


Nehe

Ingen bebis idag. Några få minuter kvar av dagen men jag tvivlar. Finns liksom inte på världskartan.
Jag har sprungit i trappor hela dagen. Ut med kartonger till återvinningen, ut till sopnedkastet i fyra omgångar, ut till pappersåtervinningen och varje gång jag skulle ut var jag extra noga med att ta trapporna. Inte ens en liten värk. Visst, sammandragningar och lite ilande där nere men det hjälper ju inget. 


Får fortsätta att vara rund ett tag till.


Får fortsätta att pula i mig vattenmelon. Inte för att den hjälper till att starta förlossningen utan bara för att det är så förbenat gott. Visserligen blir det hundratals toabesök sen men det är det värt. 

Har städat i omgångar här hemma idag. Får ta fler omgångar imorgon. En sak i taget och en dag i taget. 

Nu är det några minuter närmare midnatt. Blir nog nya tag till imorgon.


Vecka 38

Hej bebis! Du är välkommen ut nu om du vill. Du lurades förra veckan och jag trodde du skulle komma då men icke sa Nicke. Men nu är du mer än välkommen! Sängen är bäddad. Kläder finns att klä på dig och vi har barnvakt åt storasyster. Kom nu tack :) 
PS. Om du kan göra nedkomsten smärtfri skulle jag bli ytterst tacksam. Ds.

Nä ingen bebis idag heller verkar det som.


Gick iaf in i vecka 38 idag. Det är nära nära nära beräknat datum. Vad ska jag sysselsätta mig med nu då? Vill hålla igång för att få ut den där inneboende men ändå vill jag inte för då är det ju slut på graviditeten. Hahaha. Vilket dilemma, eller inte, klart ungen ska ut!! 


Månad nio, 20 dagar kvar. Jag har liksom varit gravid i 260 dagar, det är ju en hel evighet. Låååååång väntan.


Så här rund och go är jag dagen till ära. Knodden bökar runt som en tok och har satsat på att spräcka ett revben. Satans ont gör det när hen trycker båda fötterna uppåt mot revbenet. Så säger det knak blir jag inte så förvånad. 

Började dagen med en kort promenad. Gick med kartonger till återvinningen.



Det luktar gott ute av alla blommor som blomstrar.


Tog mördartrappan upp och ner.


När jag tog denna bild stod jag nästan i mitten. Men ändå inte i mitten utan ganska långt ner. En bra trappa att flåsa i. 

Nä, hitta på något aktivt var det ja :) 

Vi boar

Idag har vi boat alla tre. Lillan har fått hjälpa till att skruva skruvar. 

Maken satte fart ganska omgående efter det att han vaknat. 


Så här pigg var jag på morgonen. Inte alls pigg. Lillan hostade järnet och vägrade ta medicinen först. Men sen fick jag i henne den och satte igång Barnkanalen åt henne. 
När jag låg i sägen igen för lite vila sprang maken runt och fixade med kartonger som skulle ner till källaren. Han skruvade ner skrivbordet i sovrummet och sen var det min tur att jobba lite. 
Jag fick den stora äran att dammsuga golvet. 
Rent blev det nästan. 

När det faktiskt var rent bars skötbordet in och maken skruvade dit själva skötdelen. 


Sängen blev ihopskruvad också. Med den hjälpte vi till alla tre :) 

Sen fick jag äntligen bädda sängen. Satte dit spjälsängsskydd och bäddade madrassen.


Knodden får börja med nalle puh täcke och kudde. Kuddfodralet ligger under täcket men jag bäddade ut hela täcket för att skydda sängen från lite damm.

Lade även dit babynestet och knoddens snutte och nalle.


Nu saknar vi bara själva knodden. Men hen kommer tids nog :) 

Tidigare inlägg
RSS 2.0