Dag 17 – Barndomsminne
dag 17.
Ett barndomsminne är ju lite halvt privat eller?
Hahhahaha nej, bara skojar. Men ack så svårt att välja just ett minne.
Ett barndomsminne är ju lite halvt privat eller?
Hahhahaha nej, bara skojar. Men ack så svårt att välja just ett minne.
Fast jag tror jag vet vad jag ska berätta ändå.
En del av er vet om händelsen redan. Andra kanske inte.
Det här är min verision iaf.
När vi var små hade vi i uppgift att städa våra rum själva. Mina yngre syskon fick lite mer hjälp än mig med städningen (eftersom att de var yngre). Men det gillade inte jag alls. Så jag bestämde mig för att rymma hemifrån. (Pippi Långstrump ger barn bra ideeer).
Jag plundrade min spargris på pengar och kom fram till att jag hade 21 kr med mig.
Plockade ihop ryggsäcken med badkläder och ett par handdukar. Inte mer.
Sen sa jag till min lillebror att nu rymmer vi. Min lillasyster frågade vart vi skulle rymma och jag sa till Rudan. (rudan är ett badställe någon mil från där vi bodde).
Lillasyster fick inte följa med. Hon var för långsam.
Så vi tog våra cyklar och stack. Jag minns inte exakt vilken väg vi tog dit. Men hittade gjorde jag för det var samma väg som till badhuset nästan. Lillebror cyklade hela tiden bakom mig. Jag tittade ofta bak för att se om han var med. En gång var han borta. Då fick jag panik. Jag började cykla tillbaka men fann honom bara strax bakom mig fast i diket. Han hade ramlat. Men det gick bra ändå för vi cyklade vidare utan problem.
När vi kom fram till Rudan var vi trötta av cykelturen. Så vi bytte om och började bada. Sen köpte vi glass för mina spargrispengar. Lillebror fick välja vad han ville medan jag tog det som jag hade råd med efter att hans var betald. Något bra skulle han väl få för att han rymde med mig.
När vi var små så var vi duktiga på att maska till oss saker och ting. Så på eftermiddagen var det en familj där som grillade och vi maskade till oss en varsin korv med bröd.
Sen blev det lite mörkare ute och jag började fundera på vart vi skulle sova. Skulle vi trycka ihop oss under våra blöta badhanddukar på gräset eller hur skulle vi göra?
Som tur var behövde vi inte sova ute på natten för två dagmammor hittade oss där ute. Tydligen var det jättemånga ute och letade efter oss. Våra föräldrar hade ringt polisen och det var skallgång.
När vi kom hem bjöd mina föräldrar de som hade letat på pizza. Jag förväntade mig massor av skäll men tror inte att jag fick det. Istället fick jag lova att aldrig göra så igen. Vilket jag inte gjorde.
Vår lillasyster visste ju hela tiden vart vi var. Men hon var i en period då hon inte kunde sära på sant och falskt. Så när hon sa att vi var på Rudan så trodde inte våra föräldrar på henne.
Jag minns denna dag ganska bra. Jag minns vissa saker jag tänkte och kände. Men en del saker är helt bortblåsta ur minnet. Jag minns att jag blev så orolig när min lillebror inte var bakom mig när vi cyklade. Jag ångrade beslutet att ta med honom för att det kanske hade varit farligt. Men ändå var jag så glad över att ha sällskap.
Min storebror var mäkta imponerad av vår bedrift. Han ville göra detsamma. Så tillsammans började han och jag skriva en lista med grejor som skulle med på VÅR rymning. Men den blev aldrig av tack och lov.
Hade jag rymt igen så hade jag säkert fortfarande haft utegångsförbud. Haha.
En del av er vet om händelsen redan. Andra kanske inte.
Det här är min verision iaf.
När vi var små hade vi i uppgift att städa våra rum själva. Mina yngre syskon fick lite mer hjälp än mig med städningen (eftersom att de var yngre). Men det gillade inte jag alls. Så jag bestämde mig för att rymma hemifrån. (Pippi Långstrump ger barn bra ideeer).
Jag plundrade min spargris på pengar och kom fram till att jag hade 21 kr med mig.
Plockade ihop ryggsäcken med badkläder och ett par handdukar. Inte mer.
Sen sa jag till min lillebror att nu rymmer vi. Min lillasyster frågade vart vi skulle rymma och jag sa till Rudan. (rudan är ett badställe någon mil från där vi bodde).
Lillasyster fick inte följa med. Hon var för långsam.
Så vi tog våra cyklar och stack. Jag minns inte exakt vilken väg vi tog dit. Men hittade gjorde jag för det var samma väg som till badhuset nästan. Lillebror cyklade hela tiden bakom mig. Jag tittade ofta bak för att se om han var med. En gång var han borta. Då fick jag panik. Jag började cykla tillbaka men fann honom bara strax bakom mig fast i diket. Han hade ramlat. Men det gick bra ändå för vi cyklade vidare utan problem.
När vi kom fram till Rudan var vi trötta av cykelturen. Så vi bytte om och började bada. Sen köpte vi glass för mina spargrispengar. Lillebror fick välja vad han ville medan jag tog det som jag hade råd med efter att hans var betald. Något bra skulle han väl få för att han rymde med mig.
När vi var små så var vi duktiga på att maska till oss saker och ting. Så på eftermiddagen var det en familj där som grillade och vi maskade till oss en varsin korv med bröd.
Sen blev det lite mörkare ute och jag började fundera på vart vi skulle sova. Skulle vi trycka ihop oss under våra blöta badhanddukar på gräset eller hur skulle vi göra?
Som tur var behövde vi inte sova ute på natten för två dagmammor hittade oss där ute. Tydligen var det jättemånga ute och letade efter oss. Våra föräldrar hade ringt polisen och det var skallgång.
När vi kom hem bjöd mina föräldrar de som hade letat på pizza. Jag förväntade mig massor av skäll men tror inte att jag fick det. Istället fick jag lova att aldrig göra så igen. Vilket jag inte gjorde.
Vår lillasyster visste ju hela tiden vart vi var. Men hon var i en period då hon inte kunde sära på sant och falskt. Så när hon sa att vi var på Rudan så trodde inte våra föräldrar på henne.
Jag minns denna dag ganska bra. Jag minns vissa saker jag tänkte och kände. Men en del saker är helt bortblåsta ur minnet. Jag minns att jag blev så orolig när min lillebror inte var bakom mig när vi cyklade. Jag ångrade beslutet att ta med honom för att det kanske hade varit farligt. Men ändå var jag så glad över att ha sällskap.
Min storebror var mäkta imponerad av vår bedrift. Han ville göra detsamma. Så tillsammans började han och jag skriva en lista med grejor som skulle med på VÅR rymning. Men den blev aldrig av tack och lov.
Hade jag rymt igen så hade jag säkert fortfarande haft utegångsförbud. Haha.
Kommentarer
Trackback
