Förlossningen

Jag tänkte att jag skulle skriva ner det jag minns och vill dela med mig av min senaste förlossning. Har ju skrivit om lillans i två delar men tänkte att denna ska bli en enda del. Tror att det blir så dels för att lillans förlossning tog så mycket längre tid än lillens men även för att jag nu har annan så kallad rutin för att skriva. 
I alla fall. Vi var inne på överburenhetskontroll som såg bra ut den 14/7. 



Jag hade lite förvärkar i vanlig ordning men inget som var något att lägga märke till tyckte jag. På kvällen chattade jag med mamma om det men skrev ändå att det inte skulle komma någon bebis under natten så hon kunde gott sova. 



Tänkte att bebisen skulle komma lagom till årsskiftet eller så.
Men så blev det inte riktigt. Jag vaknade mitt i natten av att det kändes som om det plötsligt blev väldigt blött mellan benen. Tänkte att “shit nu går vattnet”. Så jag kastade mig upp fort för att sängen skulle klara sig. Inte en droppe kom när jag ställde mig upp. Provade att hoppa lite för att se om det rann men icke. Passade på att gå på toa när jag ändå var uppe och när jag torkade mig kändes det lite konstigt men jag tänkte att det kanske var en extrem flytning. Gick till sängs och lade mig igen. Hann bara blunda när det blev så där blött helt plötsligt igen. Kastade mig upp igen och då forsade vattet ner. “Oj, shit” utbrast jag och maken vaknade med ett ryck. Klockan var 03.25 och han frågade varför jag var tvungen att starta en förlossning mitt i natten, haha! Som om jag kunde styra det?!
Skuttade in i duschen och ringde sen BB och sen till mamma som skulle komma med lillasyster och hämta lillan.
Kvinnan på förlossningen sa, “ta två alvedon och gå och sov så ses vi 07:30 för en kontroll”. 
Jag tänkte att alvedonen kan jag ta men jag måste äta frukost. Jag hade redan börjat få värkar, de kom rätt omgående när vattnet gick, så jag ville ha mat i magen så jag skulle orka. Två smörgåsar och en kopp kräm med mjölk stoppade jag i mig. Tur var det!
Det tog en timma minst att äta frukost. Jag fick stanna upp och ta värkar ganska ofta och jag märkte att värkarna kom regelbundet.



 Som förstföderska ska man åka in när värkarna kommer var 3:e minut ungefär. Som omföderska ska man åka in när värkarna kommer var 5:e minut ungefär. När vi åkte in kom värkarna var 3:e till var 4:e minut. Då kände jag mig lite duktig iaf.

Det var väldigt skönt att vi hade packat väskan och lagt allt i bilen dagen före så jag behövde bara legitimation och mig själv och vetekudden med mig när jag åkte. Maken var nöjd över att vi hann åka in innan rusningstrafiken och jag var nöjd över att han körde utan en grön skylt i bak på bilen.



Vi kom in till förlossningen strax innan sex på morgonen. Fick sitta med ctg och sen gjordes en VU (vaginal undersökning) som visade att jag var 4 cm öppen = jag blev inskriven och fick stanna kvar.



Jag bad om att få bada och det fick jag. Fick även lustgas i badet. Hade glömt hur sött lustgasen “smakade” och hur härligt full man blir och även låter. Badade inte alls länge, knappt en timma. Vid VU efter badet var jag öppen 6 cm, hurra, det gick framåt i en bra takt.
Där vid 6 cm gjorde det fasansfullt ont. Jag fick EDA (epidural) men den tog en halv evighet att sätta. Jag fick värkar non-stop och hann inte återhämta mig mellan varven så jag hade svårt att göra det barnmorskorna sa åt mig att göra och blev bara flyförbannad för att de inte lät mig vara under värken. Till slut fick jag bedövningen i alla fall och den hjälpte lite. Den tog bara på halva kroppen. Men det var tillräckligt med bedövning för att jag skulle få lite andrum och hann somna en kortis.
Jag fastnade lite vid 6 cm men efter lite skuttande på pilatesboll och sen ligga på sidan så blev det 7 cm och sen 10 cm. Maken fick trycka på knappen för jag sa att “nu måste jag krysta och tryck så jag vet om det är okej”. 
Det är så skönt att jag öppnade mig snabbt till 10 cm från 7 för de hade hotat om värkförstärkande dropp. När jag satt på pilatesbollen kändes det som om värkarna klingade av lite och då blev jag arg och sa till maken att jag säkert skulle få det där förbannade droppet ändå. Men icke, strax därefter blev det ett väldans tryck neråt och det var då maken fick trycka på knappen.
Krystvärkarna var inte nådiga. Jag hade bestämt mig för att det inte skulle dra ut på tiden denna gång så jag arbetade på i varje värk. Tyckte att det kändes som om det tog en hel evighet och att inget hände. Barnmorskorna hejade på och sa att jag jobbade på bra fast jag var helt bergis på att de ljög för mig för att jag skulle hålla humöret uppe. Maken berättade sen att det var en väldans fart på dem, de sprang runt och hämtade handskar och underlägg och annat kolijox. Vad vet jag, mina ögon var stängda från och med det att jag låg i sängen igen när krystvärkarna börjat. Öppnade inte ögonen förrän lillen var ute.



Lillen kom ut 12:47 med ena handen före, precis som stålmannen. De lyfte upp honom och då såg jag att det var en liten pojke och maken var i extas =) Vi låg och myste ett tag, moderkakan kom ut och sen var det dags att sy lite och då fick maken och lillen hälsa på varandra ordentligt.



Lillen började amma ganska omgående och den berömda smörgåsbrickan kom in. 



Sen var det dags för vägning och mätning. 
Han vägde 4350 gram och var 53 cm lång. En riktig bjässe. Jag duschade och kissade (himla viktigt det där med kisseriet) och sen rullades vi till bb-hotellet. 




Det var det, har missat mycket säkert men då är det väl inte superviktigt. Har ju redan skrivit om det där med knakandet i svanskotan som jag sa till maken som inte fattade att det var just svanskotan utan att det var hans hand jag pratade om. Det tog ungefär 9 timmar den här gången vilket är helt okej för min del. 

Maken fick sätta en nål på den där statistiktavlan. 


Valde en röd nål till lillen. 


Ursäkta den suddiga bilden men trots att jag åt majoriteten av smörgåsarna på brickan så var jag lite skakis efter förlossningen :)


Den fastnade där den skulle nålen iaf. Maken hade tre viktiga uppgifter på förlossningen. 
1. Hålla mig i handen.
2. Klippa navelsträngen.
3. Sätta nål på tavlan.
Han klarade alla tre uppgifter med bravur :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0