obstinat
Stavas det så? Obastinat? Eller opstinat? eller någon helt annan stavning? Kanske med ett q i mitten.
Lillans underbara trots är tillbaka. Det här roliga med att skrika hysteriskt över att hon faktiskt måste ha skor på sig när hon går till förskolan eller att man sitter i bilbarnstolen när man åker bil är tillbaka. Men hon har lagt till en ny specialité och det är att be snällt om en viss grej och sen när man gör den grejen skrika att hon inte vill.
Till exempel, igår skulle vi prompt ha köttbullar till middag. Det gick ju an, skönt att slippa bestämma själv vad vi ska äta till middag. Men när middagen serveras ska det först skrikas och bråkas om att hon inte vill ha. Sen efter några minuters bråk går det plötsligt jättebra att äta köttbullarna och pastan.
En grej vi bråkar om VARJE morgon och VARJE kväll är tandborstning. Verkligen VARJE gång.
Om jag låter henne få göra på sitt sätt, skriker hon. Om jag vill göra på mitt sätt, skriker hon. Om maken vill göra på sitt sätt, skriker hon. Får hon inte välja tandkräm själv, skriker hon. Om hon inte får klämma ut tandkräm själv, skriker hon.
Vi är helt för att hon ska få göra på sitt sätt och på egna villkor men inom vissa gränser. När hon har stått och gråtit i fem minuter för att hon inte får ut någon tandkräm för att det är för lite i tuben tar jag över. Men då gråter hon ännu mer. Jag försöker att vrida och vända på alla förklaringar om att det är för lite i tuben och att man måste trycka hårt som tusan för att få ut något.
Jag vet inte om det är beroende på att knodden beräknas komma inom en ganska snar framtid som gör att hon blir så här obstinat. Eller om hon bara är trött för att hon inte riktigt sover som hon ska. Eller om det beror på något helt annat.
Igår somnade hon på soffan efter att ha gråtit i minst åtta omgångar på tre timmar. Först grät hon för att hon inte fick ha nappen, sen grät hon för det där med köttbullarna. Sen grät hon för att hon inte fick godis. Sen grät hon för att hon hittade en bok som jag hade stoppat undan som skulle säljas. Sen grät hon för att jag inte bar henne till soptunnan. Sen grät hon för att hon inte fick följa med ut en andra vända till soptunnan.
Att det inte var sovdags än (napp får hon bara ha när det är sovdags om det inte finns andra vettiga skäl till att ha napp). Eller att det inte var lördag, eller att hon hade en egen precis likadan bok eller att det var hon som ville gå ut med soporna och gå till den tunna som låg längst bort verkade inte ha någon betydelse.
Hon väljer en sak, sen ändrar sig och när hon inte får precis som hon vill ha så blir det utbrott.
Jag vet att det tillhör. Jag måste få skriva av mig. Jag klagar egentligen inte utan bara skriver som det faktiskt är. Eller? Det kanske är en definitionsfråga. Hon har en utvecklingsfas kanske och vet inte hur hon ska placera sina känslor. Eller? Så svårt att sätta fingret på vad det är som gör henne så gråtig egentligen. Mitt lilla hjärta. Det kommer bättre dagar sen.
Hon hade en period i höstas och var obstinat men det gick ju över. Så det är bara att rida ut stormen tror jag =) allt går bra till slut =)
Lillans underbara trots är tillbaka. Det här roliga med att skrika hysteriskt över att hon faktiskt måste ha skor på sig när hon går till förskolan eller att man sitter i bilbarnstolen när man åker bil är tillbaka. Men hon har lagt till en ny specialité och det är att be snällt om en viss grej och sen när man gör den grejen skrika att hon inte vill.
Till exempel, igår skulle vi prompt ha köttbullar till middag. Det gick ju an, skönt att slippa bestämma själv vad vi ska äta till middag. Men när middagen serveras ska det först skrikas och bråkas om att hon inte vill ha. Sen efter några minuters bråk går det plötsligt jättebra att äta köttbullarna och pastan.
En grej vi bråkar om VARJE morgon och VARJE kväll är tandborstning. Verkligen VARJE gång.
Om jag låter henne få göra på sitt sätt, skriker hon. Om jag vill göra på mitt sätt, skriker hon. Om maken vill göra på sitt sätt, skriker hon. Får hon inte välja tandkräm själv, skriker hon. Om hon inte får klämma ut tandkräm själv, skriker hon.
Vi är helt för att hon ska få göra på sitt sätt och på egna villkor men inom vissa gränser. När hon har stått och gråtit i fem minuter för att hon inte får ut någon tandkräm för att det är för lite i tuben tar jag över. Men då gråter hon ännu mer. Jag försöker att vrida och vända på alla förklaringar om att det är för lite i tuben och att man måste trycka hårt som tusan för att få ut något.
Jag vet inte om det är beroende på att knodden beräknas komma inom en ganska snar framtid som gör att hon blir så här obstinat. Eller om hon bara är trött för att hon inte riktigt sover som hon ska. Eller om det beror på något helt annat.
Igår somnade hon på soffan efter att ha gråtit i minst åtta omgångar på tre timmar. Först grät hon för att hon inte fick ha nappen, sen grät hon för det där med köttbullarna. Sen grät hon för att hon inte fick godis. Sen grät hon för att hon hittade en bok som jag hade stoppat undan som skulle säljas. Sen grät hon för att jag inte bar henne till soptunnan. Sen grät hon för att hon inte fick följa med ut en andra vända till soptunnan.
Att det inte var sovdags än (napp får hon bara ha när det är sovdags om det inte finns andra vettiga skäl till att ha napp). Eller att det inte var lördag, eller att hon hade en egen precis likadan bok eller att det var hon som ville gå ut med soporna och gå till den tunna som låg längst bort verkade inte ha någon betydelse.
Hon väljer en sak, sen ändrar sig och när hon inte får precis som hon vill ha så blir det utbrott.
Jag vet att det tillhör. Jag måste få skriva av mig. Jag klagar egentligen inte utan bara skriver som det faktiskt är. Eller? Det kanske är en definitionsfråga. Hon har en utvecklingsfas kanske och vet inte hur hon ska placera sina känslor. Eller? Så svårt att sätta fingret på vad det är som gör henne så gråtig egentligen. Mitt lilla hjärta. Det kommer bättre dagar sen.
Hon hade en period i höstas och var obstinat men det gick ju över. Så det är bara att rida ut stormen tror jag =) allt går bra till slut =)
Trackback
