Tabu

För ett år sedan fick jag reda på att jag var gravid igen. Jag visste att det skulle bli plus på stickan innan jag ens hade kissat på den. 
Jag hade gjort högskoleprovet och sen åkte vi hem till svärfar med fru. Jag fick några droppar blod vid ett toalettbesök och trodde att det var mens i vanlig ordning. Men när skyddet var rent vid nästa toalettbesök förstod jag vad som var på gång. Jag hade haft en så kallad nidblödning. Det är ganska vanligt att få innan man plussar tydligen. 
Så när jag skulle testa sen kom det ett plus omedelbart :) 
Detta var så klart väldigt glädjande, MEN, nu ska jag berätta något som inte så många vet. 

I augusti förra året fick vi ett plus på stickan också. Jag var gravid och skulle få bebis i maj om allt hade gått som det skulle. 
Men det gick åt pipsvängen den gången. På morgonen den 6 september började jag att blöda och det blödde ordentligt. Så jag förstod att jag hade fått ett missfall. 
Just den dagen hade jag inte tid att sörja missfallet eftersom att jag skulle springa/gå tjejmilen med svärmor. Fast det kanske var lika bra eftersom att vi fick vårat efterlängtade plus lite senare. 

Vad jag har förstått är det lite tabu att prata om just missfall. Men när man läser på lite så står det att var fjärde (eller var det var tredje) graviditet slutar i missfall. En del blir gravida hur enkelt som helst flera gånger om och får friska barn medan en del får missfall efter missfall. 
Jag är glad att det bara har hänt oss en gång (vad jag vet iaf) och att mina nära och kära som väntar barn nu också har klarat sig :) 
Det var tufft att behöva gå igenom. Maken var ett fantastiskt stöd och försökte peppa mig fastän han också blev ledsen av händelsen. 

När vi då fick vårat andra plus förra året var jag väldigt skeptisk till att det skulle gå vägen. Därför gjorde vi ett KUB för att se om det fanns något där inne och framförallt om det levde. 
Allt såg så fint ut och vi kunde slappna av. 
Till slut gick allt väldigt bra, Vi fick våran bebis. Men när jag läste förlossningsjournalen och det står 3 grav. så svider det till lite i hjärtat. Det tar tid att komma över men jag har absolut accepterat det. 
Jag är så glad över vår lilla son och skulle inte vilja byta ut honom för något i hela världen. Lillan vill heller inte byta bort sin lillebror ❤️ 




Kommentarer
Postat av: Lillasyster

<3

Svar: ❤️
Petra

2015-11-04 @ 12:01:41
Postat av: Anonym

Puss på dig lilla gumman <3<3<3

Svar: Puss ❤️
Petra

2015-11-04 @ 18:52:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0